Livet genom instagram, en ganska lång snabbgenomgång - DEL 1

Ja, alltså nu blev jag ju inte så duktig på det här med bloggandet. Men här är lite snabbgenomgång då men hjälp av polaren instagram, som har bättre minne än min egen hjärna på egen hand ;)

Våren blåste alltså in med varma vindar och ljus i överflöd och jag tittade ut ur idet och funderade på
om man inte skulle ta upp bloggen igen ändå?

Men allteftersom livet rullade på glömde jag lite bort det. Jag gjorde påskpryttlar

och sålde på marknaden i Wadköping med min mor, plockade vitsippor och tittade på ormar.

Och tog bilder på Östen såklart. Man slutar inte vara crazy cat lady bara sådär.

Precis när våren började bli sommar klippte jag håret och färgade det mörkare än jag haft på

evigheter. 

Sen var sommaren här!

Jag hängde mycket i solen och trivdes i min svampfrisyr. Drack hallonsoda ur fina gamla saftglas och möblerade om i skåpen allt eftersom nya loppisfynd infann sig.

Mitt i sommaren städade jag riktigt fint hemma för de var äntligen dags att hämta hem den sockersötaste lilla kattungen nånsin, Selma!

Östen var en väldigt snäll och tolerant storebror. Han hade saknat sällskap sen dess att jag

och mitt ex gick isär runt nyår och han blev av med sin bästa kompis Bob.

Saker går dock sällan som man tänkt och även fast Östen var snäll och Selma älskade alla (även honom) efter tre sekunder så var hans beteende förändrat. Jag kunde inte sätta fingret riktigt på varför

han betedde sig underligt när han egentligen inte verkade tycka så illa om henne.

Svaret kom en lördagsmorgon när jag hittade honom halvt medvetslös i hallen. Han hade krupit in

bakom en soppåse jag ställt där kvällen innan och det var uppenbart hur dålig han var.

Min bästa vän Lisette fick åka så snabbt hon kunde från Laxå (eftersom jag självklart inte fick

tag på någon närmare med bil) sen bar det av till Kumla, som är närmast jouröppet på helgen.

Östen togs in och blev kvar över helgen med dropp och övervakning.

Som den galna kattant jag är höll jag ungefär på att oroa mig halvt till döds medan har var inne.

Tank vad svårt det kan vara att inse sjukdom när man tror det beror på nåt annat!

När han kom hem (med diagnosen "nåt med magen") insåg jag snabbt att sjukling + galen kattunge inte var en bra kombo. Östen orkade inte med något av hennes bus och behövde även min uppmärksamhet mer än vad som var rättvist mot en liten bebiskatt som precis flyttat från sin Mamma och trygghet.

Efter att ha övervägt att lämna henne tillbaka bröt jag ihop och ville inte, och den lilla Selmakatten

fick flytta till min snälla mor som förbarmade sig över henne (och mig).

Och tur var det för Östens hälsa blev inte bra på en gång utan har haft en sakta uppgång och inte förrän till hösten började han likna den han var. (Nu dock med väldigt noga anpassad kost.)

Selma bor alltså numer permanent hemma hos min mor och sin nya storasyster Trixie och passar in som den sista biten i en fint pussel. Så, slutet gott allting gott på den sagan!

Tar resten av tiden i nästa inlägg, efter det ska jag se till att göra några riktiga också då och då!