Underbara Clara skrev ett inlägg för rätt länge sen om hur loppis-shoppare liksom ser sig befriade från konsumtionssamhället på nåt sätt. Att köper man begagnat så "räknas" det liksom inte för varken psyke eller miljö.
Jag har tänkt skriva nånting om det ett tag jag själv också så lite virrigt och svamligt kommer här vad
jag tycker och tänker om saken.
Jag kan väl börja med att säga att jag förstår att leta fynd oavsett kategori bygger på nånting
som sitter djupt inom oss - hela samla- och jagagrejen! En av dom där inbyggda grejerna vårat
moderna samhälle inte riktigt ger utlopp för. (Precis som vårat behov av att röra oss kommit bort.)
Så självklart är det mycket svårt att motstå fyndjakten.
Och samlandet är inte nåt som bara finns i retrovärlden heller, det kan hända att jag vet någon som
alltid ska ha alla utgåvor på samma spel och för tillfället har runt en 40 - 50 spel i en spelserie som egentligen bara har mindre än 10 spel i sig.. ehum.. Samla är som sagt ett riktigt behov hos många.
Dock håller jag med Clara i det att jag gång på gång ser dessa enorma "fyndhögar" på diverse retrosidor på Facebook och hör gång på gång folk snacka om hur dom har 25 uppläggningsfat, 10 lådor tyg och 47 keramiktavlor och så vidare som kanske till och med ligger i ett förråd eller på en vind. Eller varför inte dom med 40 retrovagnar och inga barn....
Jag började som en samlare när jag gick på loppis men har sen dess liksom tröttnat på att dra hem
en massa saker som kanske är fina men i slutändan inte är min grej.
Jag älskar fortfarande loppis i alla fall. Nuförtiden har jag lite av en annan inställning när jag går dock. Ska jag köpa nåt ska jag veta var det ska befinna sig i mitt hem. Innan jag köper. Är det ett plagg ska jag hitta på ett tillfälle att bära det inom snar framtid. (Hittar man värsta superschyssta vintergrejen mitt i sommaren får denna regel dock utgå...)
Jag letar efter superfynden istället och går hellre tomhänt hem än med saker som jag inte är helt
hundra på som staplar upp sig och förblir oanvända.
Istället för att köpa det där som nästan liknar det jag vill ha så väntar jag på att den som är exakt som
jag vill ska dyka upp.
Ibland händer det ju att man har en väldans tur och hittar en massa saker man vet att man gillar och
kommer använda och då kanske det blir den där jättehögen i alla fall men det är mera en slump.
Summan av detta inlägg är inte så mycket mer än:
Bara för att du köper second hand betyder det inte att du blir psykologiskt befriad från konsumtionshetsen.
Oavsett i vilken shoppingsituation du befinner dig, stanna upp och tänk på som du verkligen behöver den här grejen eller om det bara är ett snabbt fyndfix som ger dig en kort kick men ett överfyllt förråd.
Och om samlande verkligen är nåt du är intresserad av, välj en eller två snäva kategorier och håll dig till dom!
Du kommer göra både ditt psyke, samhället, andra loppisfyndare och miljön gladare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar